Se bortom ...

En av alla dessa dagar,
som kom och gick,
närmare mörkret
 
vi håller våra ljus tända
 
med en stark vilja går det
att komma förbi och se bortom
de fint tillrättalagda orden
 
bakom där, en människa,
som du och jag
 
ängslan maskerar sig,
bär skygglappar
 
orosfågel sprider ut sina vingar,
kastar långa mörka skuggor
 
vi håller våra ljus tända,
låter momentet passera,
påminner oss om,
 
hoppets ljus måste bäras,
ödmjukt och rakryggat
 
 
 

Höstens skalor ....

Det är kanske regnet,
det hårt piskande höstregnet,
som väter den grå asfalten svart,
 
det är kanske regnet, och mörkret,
som faller allt tidigare om kvällarna,
 
det är kanske regnet, mörkret
och de första brinnande löven,
 
som får henne att tänka
på de snart fallande graderna,
och naturligtvis löven,
höstlöven
 
de fallande höstlöven
 
 

Mistlur ...

De står samlade i en klunga,
uppdraget är noga planlagt,
närmar sig sitt slut.
 
Någon spanar utåt det öppna,
någon står i egna tankar.
 
Oavsett närvaro,
är målet gemensamt.
 
De flesta har nog tänkt sig,
att läget är under kontroll.
 
När mistluren ljuder
är hon inte beredd.
 
Inte beredd på reaktionerna,
inte beredd på flockens beteende.
 
Stumheten drabbar henne,
samtidigt som tanken stillnar.
 
I drömmen nås hon av insikten.
 
Dimman kom först efteråt.