Gömmen ...

Det finns en särskild plats
på baksidan av det gamla uthuset,
längst ut på den sandjordiga udden,
 
vid branten av grävlingarnas ravin,
med utblick mot bävrarnas bäckfåra,
dold bakom den faluröda brädväggen.
 
Mitt i allt samlat gammalt bråte,
kan du bli stående, alldeles stilla.
 
Runt omkring dig växer
en djungel av snårskog,
hejdlöst, vilt, ohämmat.
 
De grönaste mossimossor 
klättrar upp och ner och på tvären,
längs murkna trädstammar.
 
Just där, på den enklaste av platser,
eller kanske snarare tvärtom,
 
är det ibland möjligt att uppleva,
den nästan kravlösa tystnaden.
 
 När längtan till landet, slår till. 
 

Nya tider ...

Med en fot i det som varit,
och den andra på väg
till något som väntar
 
du går och du går,
lyfter foten lite försiktigt,
stannar till ibland
 
som längs en okänd stig,
i den välkända skogen
 
ofällda granar kommenterar
dina steg, manar susande på
 
du vet att du närmar dig,
ett fällande avgörande
 
Allt ljusare, framöver. 

Hög tid ...

Det är den dagen på året,
då förväntningar kan förmodas
samverka med föreställningar
 
arrangemangen pågår
parallellt, sida vid sida
 
vi kanske har hungriga fans
att mätta och lustigt förnöja,
små önskelistor att uppfylla
 
tillfredsställelsen ligger i
att ge, mer än att få
 
de dyraste gåvorna
levereras med omsorg,
omtanke och kärlek