Steg och att gå i sömnen...

hon borde ångra

några steg hon har tagit i sitt liv

de var inte planerade

och överraskade hennes försiktighet en lång tid

syster impuls var lika förvånad

hade glömt vad hon är kapabel till

när hon är orädd, känner igen, utan tvekan

låter den inre rösten visa vägen

 

dröm 00:06

det sista hon hör

installationen är så vacker

 

vid bibliotekets mjukt rundade trätrappa

som slingrar sig upp till dikterna

står två elgitarrer av massivt glas

i lysande röda toner

bredvid varandra

på varsin fot av solitt trä

utlåningsdatorerna lyser blå i skymningen

 

utanför de stora fönsterväggarna

glittrar stjärnhimlen

i den svaga instrumentala musiken

hörs ett enda ord om och om igen

som långsamma viskningar

… words… ord…words… ord…

Magisk realism...

Idag fann hon orden

magisk realism

 

inte svart eller vitt

utan både ock

 

Magin  får känslor att skena och gena

synapser att kollapsa, änglar att landa

små rövarflickor att somna och vakna

 

realismen förnuftets röst som säger 

hon är inte målet, det finns andra

signifikanta, relevanta, genomkloka, vilda

 

skogvaktaren i sin skog

skjuter pilar med sin svarta båge

utan att urskilja vem han träffar

 

trollpackor kan komma i vägen

Kära Dagbok

Tro inte att jag är otacksam

lyckost är mitt andra namn

det är bara att det är höst

Knyttet har slutat söka tröst

hade en Skrutt

som tog eld och sa fjutt

en lek är en lek är en lek

saknar inte kärlek som svek

 

klarar mig nog

det finns en tokon där skog

älvens blanka vatten

tar på mig hatten

går ut i natten

känner tacksamhet

för en ensamhet

 

Nattens ängel väcker, säger tålamod