Brännvidder...

Vid himlen är en rand

oändligt lång

linjär

ovan där

en kupol

den globala ostkupan

 

örnen cirklar högt i skyn

dyker i spiraler ner mot sitt rov

existensen i aningslösheten

 

genom vidderna

skär det blodröda ljuset

ackumulerad i brännpunkten

 

våra namn ekon i evigheten

 

Är det säsong...

Besöker ibland andras trädgårdar

vackra inspirerade vilda

systematiska planerade

påbörjade aldrig avslutade

nymodigheter design

gamla skrovliga träd

sköna blandningar

kultur och natur

 

Slutar aldrig att förvånas

över det kollektiva medvetandet

(eller är det så enkelt som att det är säsong för rosor)

 

i väntans tider... de blåaste sjärnor i blom

Nyktergalen...

Ser att nya holken har fått inneboende

en sällsam känsla flyger ut och in

i den gamla plåttakrännan bredvid

sitter små fåglar på rad

tar sitt morgonbad

släcker sin törst

 

Nu är det fåglarnas tid

snart blommornas

det grönas

binas

pollen och nektar

med stor iver vaknar naturens morgon upp

 

Ett annat uppvaknande

är de små klungor av alikor

någon enstaka skata eller sparv

som i trasiga jeans och pölsiga täckjackor

nymournade häckar i slänten bakom systembolaget

(i staden framför stora teatern)

tar sin morgonsup ur den medhavda burken

 

http://runeberg.org/fagelkas/