Som hästar...

I grund och botten
är alla karvade
ur ett stycke trä.
 
När man täljer,
tar man bara bort 
det som inte är häst,
har jag förstått.
 
Ibland händer det,
att någon råkar ta bort
lite häst också.
 
Vi gillar olika.
 
Nusnäs Dalarna juli 2013.

Frön för vinden...

Rallarens ros
vid Vägsjöns strand
sträcker sin hals och lystrar.
 
Brudens fackla
och Skogens bloss.
 
Himmelens gräs
och Mjölke.
 
Vem kallar på mig,
vem ger mig namn?
 
Jag är rallarens ros,
den vilda och vackra,
 
jag går dit jag vill,
när jag vill,
till min vän Sarsaparill.
 
Rallarrosen har många namn. Men hur många vet att det är en överlevnadsväxt? 

Eftergifter...

När tanken vilar
söker den lindring
i orden som blev
kvar där inne,
 
memorerade.
 
Den röda mattan av ord,
luft under vingarna,
 
fantasins flykt ur gökens bo.