Tvåsitsigt...

Den röda vägen,
pulshjärtats väg,
går mellan kullarna,
i närheten av spåren
efter riddarsporrens hovar
 
tag plats, låt framtiden köra,
låt framtiden köra oss, tag plats
 
vi kör den röda vägen,
där dammet yr rött rött rött,
och pulsarna ökar,
gasen i botten,
mitt hjärta
 
så tag plats, låt framtiden köra oss,
tag plats, låt framtiden köra
 
 
September 2014.

Den läkande skogen....

I skogarna
ovanför fallen
 
steniga stigar
 
vridna tallar
stela granar
 
uttorkad fåra
 
en bro med urgamla spår
 - tunga vagnar, svåra minnen
 
minnesmärken, människors spår
 
i naturens händer läker såren
 Jag tar mig tid att skriva, liksom i förbifarten. Tänker på den danske poeten Andersens ord, budskap som fastnade. Att se sitt skrivande seriöst. Att underrätta sig, skapa rutiner, att ta sig tid att skriva. Yrkesmannens kloka råd, eller insikt snarare.
Om en har fullt upp med allt annat, så kan en ordna någon liten stund för det mesta, om en verkligen vill. Och det vill en. (och om en inte kan ordna tid, så pockar det på, tills en gör det)

Lärandets hjul...

Du är inte ett träd, läser hon
du kan röra på dig
 
de vassa tungknivarna
karvar i frontalbarken,
hugger i ordstammen
 
Du ÄR inte ett träd, säger hon
men alla människor HAR ett träd,
kommer du ihåg?
 
 "Peace starts within each other of us. " Dalai Lama. Vi hjular, och ställer in sökaren på läkande värme,
kloka ord, och medmänniskor.