Dagsverke ...

När vi tillsammans söker vägen
genom den snåriga djungeln,
hängande i de vilda lianerna,
utan att egentligen veta vart  
vi är på väg, vilket syftet är
 
och vi till slut, med våra
gemensamma hökögon
ser stigarna uppenbara sig,
de dolda tecknen bli synliga
i den otillgängliga terrängen
 
då känner jag en sådan
stor värme och tacksamhet,
att få vara delaktig på resan
 
vi landar på våra kråkfötter
och känner fast mark
 
vandringen kan ta sin början
 
Bergspass är riktigt bra, om en behöver påminnas om hur liten en är som människa egentligen.

Dörrvakt...

När tanken är för trött
för att orka över
tröskeln, ut på orden
 
när jorden ännu inte vaknat
till, tjälen någon mil bort,
men drar sig undan
 
var snäll, glöm inte
 
där under, smälter isarna
de underjordiska, vid floden
förberedelser för överfärd
 
eldar, eldar i jordens sköte
mellan kullarna, tröst
Mannekäng, mittemellan. Italien 2014.  

Ihåligheten...

Än så länge
tycks bilderna
kunna organiseras
arkiveras och memoreras
 
(en och en - eller har du upptäckt
några avsiktliga dubletter)
 
orden låter sig inte så enkelt
rättas in, i vare sig leder
eller i rätta fållor
 
lika lite som hon, bak stammen
vars ord du har slagit följe med
 
Vem bad dig vakta dina steg? Så att du inte skulle ramla ner i kaninhålor, eller fällas ner av murkna träd.
Jag har ingen aning. Men troligen har det något att göra med ägandebehov.