Morgonstjärnan...

Tidigt i den dunkla morgonen,
i det södra fönstret mot gatan,
 
en stjärnas blinkning.
 
Ibland behövs det inte mer,
 
för att gå de där stegen,
för att räta på ryggen.
 
Någon ser dig.
 
Jag har tänt det första ljuset en liten stund. Snart börjar nedräkningen. 

Mening...

Det behöver inte handla om mig,
det behöver inte vara nu,
inte heller då eller du,
 
det behöver inte ens vara sant
 
jag kommunicerar med någon
därinne, i kammaren längst in
 
hon har så många frågor
om allt, mellan himmel och jord,
mellan mening och ord
 
mellan oss, själva livet
 
 Någonstans i Danmark, juli 2014. Ugglor,  som inte för något ont vidare. 

Mellanspel...

De vackraste ögonblicken 
i nuet,  i de samlade momenten,
 
när vi förstår varandras
tysta teckenspråk,
 
är närvarande och nära.
 
En oavslutad sång om kärlek
kan färdas vida omkring.
 
Någonstans i etern, i det trådlösa
nätet, ryckte det till som av en händelse,
 
precis som när solen gick upp
över de dimhöljda bergen
vid Lago Maggiore.
 
Den långsträckta sjön sträcker på sig. Sedan ler den sitt allra bredaste leende. Det är morgon i Solcio di Lesa.