Vänner...

Hon säger
- Det finns svar
som är otillräckliga
mellan oss. 

Jag säger att det låter bekant.

- Vi gör ingenting åt det,
säger hon, konfunderad.

- Vi låter tiden ta hand om det.

 Den som inte känns vid en vän, gör sig själv till främling, i sinom tid.  

Stjärneljus...

Hon håller blicken fästad
vid den rodnande himlaranden
ovanför granskogsgränsen.
 
Låter stillheten ta stor plats.
 
Tänder sedan ett ljus
för varje dold stjärna,
 
i sitt himmelska körsbärsträd.
 
Symbolernas språk är något mer än det uppenbara. Det kanske talar till dig, kanske inte. 

I meditation...

I skummande fors
i längtande skick,
mötas de glittrande
ögonens blick
 
i det som är nu
 
de unga tu 
vid södra stranden,
håller livets nycklar i handen
 
i det som är nu
 
i brusande sus
en orkester av ljus,
vid drömmarnas tigande hus
 
i det som är nu
I den sena oktoberkvällen, i det starka ljusskenet, den långväga ensammes dubbla skuggor.