På sparlåga ...

Jag sitter här och låter
tankarna arbeta eller vila
 
allt är i sin ordning
 
med tankens kraft
växlar sammanhang,
tid och rum och person
 
jag arbetar med det
som kommer ur min längtan
 
varken mer eller mindre
 
Vissa dagar går alla energi åt. Blir inget kvar till det egna lilla livet. Det blev sent idag. Asfalten, regnet och mörkret förtog allt ljus som strålkastarna förmådde skicka framåt. Insåg mig vara en trafikfara vid bländande möte. Inte ensam om det vid denna dystra tid. Signaturen #nuärdetdefinitivtnovembersnart 

Not a hating kind ...

Att plötsligt befinna sig på öppet hav
med den evidenta insikten
att den som skulle se till dig
när vågorna blev för höga
 
har gett sig av, gett sig iväg
 
inte i den sista
livräddningsbåten eller
i sista sekunden
 
utan långt före beräknad avgång
 
nu har du bara
ditt strandade hjärta 
att förlita dig på 
 
 
 Vi sätter oss här en stund. Kanske vill du berätta. Jag kan lyssna. 

För närvarande ...

De du kan be om skydd
 
när du tänker på dem
och de finns där
 
närvarande
 
känslan som far igenom dig
är din, och allas
 
alla namn i det ögonblicket
är dina namn 
 
de håller ett öga på dig 
 
 
Stadsträdgården. Några går före dig. Några går efter.