Rena rutor och klarsyn ...

Solen skiner från en klar himmel,
det är valborgsmässoafton,
säger de som vet.
 
Jag putsar fönster, sår solrosor,
bakar piroger och planterar.
 
De nya vännerna underhåller,
förstärkaren är utlyft till verandan.
 
Jag lyssnar gärna in mig,
det är sedan gammalt,
spellistor går i repriser.
 
Plötsligt, mitt i ett stycke musik.
 
Saker faller på plats. 
Som att låsa upp ett kodlås.
Det säger bara,
smack!
 
Ett spjut är kastat,
en sten är slungad,
en flodvåg är på väg.
 
Jag är träffad!
 
Orden som far samman
med ljudets hastighet
får stjärnor att falla
i takt med mitt hjärtas 
tunga slag.
 
Vems längtan är det 
som sliter tag i min?
 
Det vackra gör ont. Annars vore det inte så vackert. Vårens unga älvdrottning dansar och sjunger in grönskan. Den årsrika Pan ser förälskat på, och tänker på tiden som går, och att kärleken är blind.