Du eller ...

I de långa efterdyningar
av när livet återvände,
i den nära galenskapens
dimmiga landskap,
 
är det möjligt att vi kan ha agerat
utan förbehåll och reservationer,
utan att uppmärksamma
konvenansens oskrivna regler.
 
Insikterna kommer ikapp oss,
långt senare, i omgångar,
upprepar sina frågor.
 
Vad var det som fick dig
att lyfta handen, vad fick dig
att skriva de där orden?
 
Var det innan eller efter,
som murarna föll, inåt,
och försvaren försvagades?
 
Sökte du kanske
någon sorts vänskap,
någon sorts gensvar,
 
i  en allt tystare värld?
 
Du fick åtminstone
en återklang i retur.
 
Omsöm just bara ett ihåligt eko,
ömsom en mer allmänt riktad kurtis.
 
Inte rå men stundom närgången,
i den utåt välkrattade rågången.
 
När en laglös möter en laglös,
drar båda sina gränslinjer
där det passar dem bäst.
 
Vallmo, glömskans barmhärtiga blomma. 

Kommentera här: