En drömbild ...

Hon står stark och rak
i den strömmande fåran,
med armarna utfällda.
 
Den porlande bäckens kyla
svalkar, morgonljuset silas
mellan gran och tall och björk.
 
Natthet hud dricker girigt,
dämpar sin eviga törst.
 
Det är strax innan drivkraften
får henne att lyfta.
 
Det är kraft, och motkraft, som skapar rörelse. 

Kommentera här: