Notera ...

Den långa färden
över vinterns vita öken
närmar sig sitt slut,
inte helt oväntat
 
den dyrbara tid vi har,
ställs om, omställning sker
 
resan med lätt packning
går mot ännu en sommar,
att lägga på minneskortet
 
minnen av omfamningar,
varma nätter i dina starka armar,
mitt emellan dröm och vaka
 
elden som brinner mellan oss
 
 Sådda frön, av kärlek, ger mångfalt igen. 

Signaler ...

Det vi alla väntar på,
det som ska hända igen,
och få oss ur balans.
 
Kylan håller greppet,
frosten kryper under skinnet,
värmen vill inte
infinna sig.
 
Det vi alla väntar på,
händer förr eller senare,
rubbar våra cirklar.
 
Förtrupperna anländer
när som helst,
markerar boplatser,
söker sällskap.
 
Det vi alla väntar på,
ska bryta tystnaden,
vårens välbekanta
kakafoni. 
 
Signalerna i mellanrummet,
skär revor i själens isparkett. 
 
 
Ibland vill jag bara säga, lyssna. Hör du hur mitt hjärta slår? 

Det händer ...

Det händer att vi förstår,
ser mönster och så vidare,
anar ugglor och har oss,
 
inte alltid med framgång,
men ibland faller allt,
på plats.
 
Vi har lärt oss, att se
tiden an, tygla oss,
 
när trafiken tätnar,
när frågorna haglar
från de mörka molnen. 
 
Ljuset återvänder, när tid är.
 
Närmare än så, kom vi inte.