Inför dig ...

Utanför mitt södra fönster
ner mot bäckens mjuka ravin
står de snart kala träden
 
avklädda, utan att skyla sig
 
stammarnas stela nakenhet,
utropstecken utan blygsel
 
vi har inget att blygas för,
våra bläckor känner varandra
 
Som en maskerad, om hösten. En föreställning, sedan ridå. 

Kommentera här: