Inför dig ...
Utanför mitt södra fönster
ner mot bäckens mjuka ravin
står de snart kala träden
avklädda, utan att skyla sig
stammarnas stela nakenhet,
utropstecken utan blygsel
vi har inget att blygas för,
våra bläckor känner varandra

Som en maskerad, om hösten. En föreställning, sedan ridå.