Tecken ...

Kylan kryper närmare,
frosten överraskar
den morgontrötta.
 
Vi går till våra dagsverken,
värmer oss i aktiviteter.
 
Kontinuiteten i livets linjal,
engagemang och strävan.
 
Vi knegar på, in i färglösheten.
 
Det finns tecken omkring oss,
som tydligt kommunicerar
en annan ordning.
 
Naturen saktar in, ställer om,
för vila och återhämtning.
 
Vi går jämsides, utan ansträngning,
hämtar kraft hos varandra.
 
Skogen växer, i stenarnas rike.

Skäl nog ...

Det går allt längre mellan varven,
tafatta försök då och då
leder ingenvart
 
trådarna låter sig inte samlas,
meningarna förblir
obegripliga
 
det nära, är sant och verkligt
 
på drömmarnas gömda kammare,
susar skogen tyst mellan stammar,
viskar vattnet vid viken, kom, kom 
 
intet är väl, som väntans tider
 
Värmlandskogen, där älgarna bor.