Inför dig ...

Utanför mitt södra fönster
ner mot bäckens mjuka ravin
står de snart kala träden
 
avklädda, utan att skyla sig
 
stammarnas stela nakenhet,
utropstecken utan blygsel
 
vi har inget att blygas för,
våra bläckor känner varandra
 
Som en maskerad, om hösten. En föreställning, sedan ridå. 

Kyligt ...

De där timmarna i minne
med den tilltagande kylan,
frostnätternas avmätta distans
 
så annorlunda saker kan förhålla sig,
mellan det som är och mellan det,
som har gjort sitt, vandrat vidare
 
i de förtätade morgontimmarna
håller de hårt och lätt, om varandra,
medan maskerna faller
 
nattskepppet landar
i den gryende morgonens ljus,
den varma närheten är en kraft
med god bäring
 
riktningen är fortsatt mot drömmarna
 
Björkfröken skyler sig, döljer sig bakom det färggranna. 

Laddat ...

Du sänder dina duvor
med tydliga budskap,
korta rader utan kodning.
 
Du försöker förstå tingens ordning.
 
Någonstans på halva vägen
möter de motstånd, faller,
når aldrig mottagaren.
 
Du står där och väntar,
på någon sorts leverans.
 
Åter till sändaren.