Följas åt ...

Hon går några steg bakom,
snubblar över fällda grenar,
kämpar sig framåt på stigen.
 
Skogen andas multnande löv,
färgskalan går alltmer mot höst.
 
Gårdagens hårda vindbyar
har med hast färdats vidare,
lämnat efter sig dödens fällor,
tall och gran på lit de parade.
 
Stanna och andas, stanna,
låt tiden stå stilla, en stund.
 
Vem har bråttom, till framtiden.
 
Vem vill veta vad som väntar,
bakom nästa krök, nästa krön.
 
Bli gammal med mig, tänker hon,
gå med mig, till världens ände.
 
 

Byta ett ord...

Du går i dina egna tankar
på den vältrampade stigen
mellan skilda världar.
 
Enkla grå vardagar
innanför tunna väggar.
 
Någon kliver fram ur skuggan,
överraskar dig, talar med dig,
om något som förenar er.
 
Ett ögonblick färgläggs världen,
lågt liggande dimma skingras.
 
I skapande ledighets höga hus,
mänskliga möten i mellantid.
 
 
 

Se bortom ...

En av alla dessa dagar,
som kom och gick,
närmare mörkret
 
vi håller våra ljus tända
 
med en stark vilja går det
att komma förbi och se bortom
de fint tillrättalagda orden
 
bakom där, en människa,
som du och jag
 
ängslan maskerar sig,
bär skygglappar
 
orosfågel sprider ut sina vingar,
kastar långa mörka skuggor
 
vi håller våra ljus tända,
låter momentet passera,
påminner oss om,
 
hoppets ljus måste bäras,
ödmjukt och rakryggat