Håll ut ...

Du stänger av ljudet,
sitter stilla och väntar in,
vad det nu är som komma skall
 
i tystnaden som uppstår,
hör du dina egna pulsslag
 
iskall om händerna,
varm om hjärtat
 
utanför i kvällsmörkret
faller stora snöflingor
i gatlyktans mjuka sken
 
någonstans inom dig
spelas bildspelet upp
 
den tidiga morgonens
långsamma förflyttningar
på grusade gator av is
 
den plötsliga glädjen
över den uppstigande solen
 
skenet som inte bedrar
 
 

Gömmen ...

Det finns en särskild plats
på baksidan av det gamla uthuset,
längst ut på den sandjordiga udden,
 
vid branten av grävlingarnas ravin,
med utblick mot bävrarnas bäckfåra,
dold bakom den faluröda brädväggen.
 
Mitt i allt samlat gammalt bråte,
kan du bli stående, alldeles stilla.
 
Runt omkring dig växer
en djungel av snårskog,
hejdlöst, vilt, ohämmat.
 
De grönaste mossimossor 
klättrar upp och ner och på tvären,
längs murkna trädstammar.
 
Just där, på den enklaste av platser, 
är det ibland möjligt att uppleva,
den nästan kravlösa tystnaden.
 
 När längtan till landet, slår till. 
 

Nya tider ...

Med en fot i det som varit,
och den andra på väg
till något som väntar
 
du går och du går,
lyfter foten lite försiktigt,
stannar till ibland
 
som längs en okänd stig,
i den välkända skogen
 
ofällda granar kommenterar
dina steg, manar susande på
 
du vet att du närmar dig,
ett fällande avgörande
 
Allt ljusare, framöver.