Tecken ...

Kylan kryper närmare,
frosten överraskar
den morgontrötta.
 
Vi går till våra dagsverken,
värmer oss i aktiviteter.
 
Kontinuiteten i livets linjal,
engagemang och strävan.
 
Vi knegar på, in i färglösheten.
 
Det finns tecken omkring oss,
som tydligt kommunicerar
en annan ordning.
 
Naturen saktar in, ställer om,
för vila och återhämtning.
 
Vi går jämsides, utan ansträngning,
hämtar kraft hos varandra.
 
Skogen växer, i stenarnas rike.

Skäl nog ...

Det går allt längre mellan varven,
tafatta försök då och då
leder ingenvart
 
trådarna låter sig inte samlas,
meningarna förblir
obegripliga
 
det nära, är sant och verkligt
 
på drömmarnas gömda kammare,
susar skogen tyst mellan stammar,
viskar vattnet vid viken, kom, kom 
 
intet är väl, som väntans tider
 
Värmlandskogen, där älgarna bor. 

Följas åt ...

Hon går några steg bakom,
snubblar över fällda grenar,
kämpar sig framåt på stigen.
 
Skogen andas multnande löv,
färgskalan går alltmer mot höst.
 
Gårdagens hårda vindbyar
har med hast färdats vidare,
lämnat efter sig dödens fällor,
tall och gran på lit de parade.
 
Stanna och andas, stanna,
låt tiden stå stilla, en stund.
 
Vem har bråttom, till framtiden.
 
Vem vill veta vad som väntar,
bakom nästa krök, nästa krön.
 
Bli gammal med mig, tänker hon,
gå med mig, till världens ände.