Det nappade visst ...

Nere vid vilda bäcken,
i den vackraste ravinen,
är det fortfarande myggfritt.
 
Mellan näckrosbladen 
i det glittrande vattendraget,
slår de gäckande gäddorna
storslagna saltomortaler,
medan de aptitliga abborrarna
samlas i lekande stim.
 
En bäver syns dyka och simma
iväg till sitt kvällsskift.
 
Solen är på nedåtgående
över den lövade skogen västerut,
det är snart midnatt i försommartid.
 
När det hugger i spöet
spänns halsmusklerna,
hjärtat sprätter till.
 
Fångsten halas in,
lyfts upp för nyfiken
beskådan.
 
Försiktigt lossas 
den björkskogsvita fisken
från krok, släpps i frihet.
 
Björknans fenor blänker i rött.
 
Mobilfoto. Att släppa taget. Det är inte säkert vi vet vilka krafter som är i farten. De kan spela oss spratt. Med eller utan humor. Du vill ge dig iväg, men kan släppa taget först när du är infångad. Förvånad sprattlar den infångade i kvällsljuset. Skifte av element. Skifte av villkor. Släpp taget. Du är fri. 

Mobila nät...

Fiske i all ära,
kan bli tröttsamt
om det aldrig nappar.
 
Kan vara fel säsong för laxfiske.
 
Skam den som ger sig,
kanske nappar det 
någon annanstans.
 
Mobila nät verkar fungera även vid älven.
 
Mobila nät är ibland instabila. Då kan det vara bra med en säker accesspunkt, att slå sig ner på. 

Fiskeminnen...

Det är länge sedan nu,
jag var bara barnet,
barn i kjolarna.
 
Långväga kom de,
bar upp hinken 
till mitt kök.
 
Se här, muikku,
den fina löjan,
siklöjan.
 
Fiskad i nät,
varsamt lossad,
färdig för rensning.
 
Doften av nyfångad smörstekt siklöja.
 
Ett annat fiskeminne som dyker upp, handlar mer om att fiska efter bekräftelse. Det kan vara svårfångat, i synnerhet om det simmar på djupet. Men finns det något finare att ge någon annan än bekräftelse? Skulle kanske vara muikku då.