Lov att vänta in...

Morgonens skarpa vita ljus
i de slutna ögonen,
ett bultande hjärta 
i halsgropen
 
snötäckta åkrar vid Frykens
långsträckta stränder,
Tossebergsklätten i den grå
molngudens händer
 
på väg till ett väntrum,
där tiden står stilla,
 
och rusar i hast mot evigheten
 
Hon håller honom i handen, och jag hör henne säga - Han är min vänstra hand, och jag är hans högra.