Vägar ...

Jag tänker på tid som går
och aldrig kommer tillbaka
 
vi slösar med dagar
och vi sover bort nätter
 
det kunde vara
på ett helt annat sätt
 
vi kunde sitta på verandatrappan
se stjärnorna tändas en efter en
i den sista mörka augustikvällen
 
vi kunde sitta där och lyssna på
fladdermusflaxanden och rådjursskrik
 
vi skulle kunna samtala lågt
om hur man skapar rum för lycka
 
vi skulle kunna sluta räkna tid som varit 
och vara rädda om varendaste flyende minut
 
En väg och en värmlandsskog. Jag funderar på att lägga ner pennan. Inte för
att jag vill. Utan vad är det för mening. Jag vet att allt måste ta sin tid.