Ord som bär ...

Häromdagen,
hörde jag någon berätta,
att hon inte tycker om poesi.
 
Hon deklamerade till bevis
någon självuppdiktad rad,
och såg menande åt mitt håll.
 
Jag förstod väl, hur oklokt det lät?
 
Det var bara vi i rummet.
 
Jag tänkte på poeterna, 
på pennsoldaterna.
 
Människor vars ord har burit mig,
genom den ofrivilliga ensamhetens
förödande torra ökensand,
genom stormande nätter,
genom  dagar och ögonblick
av tung svart sorg,
 
Jag tänkte på allt det enkla och vackra,
magin i en enda mening, i ett enda ord.
 
Ibland är det kanske bäst,
om var och en behåller
sina villfarelser.
 
Foto Irmyheart