En penna för vingarna...

Den unge poeten
med gammelmansröst,
äger en kraft, en gåva
 
ur bokstavskällan porlar orden,
fyller de uttorkade tecknen
med kaskader av mening
 
mellan vingpennorna, en strid på kniven
 
om att duga, om att få uppmärksamhet,
om att våga, om att vara alienerad,
om att vara enad, med naturen
 
om att längta efter en kyssmogen tomat
 
om att vara en ung människa,
höra de olyckssaliga korparna,
och fortsätta skriva, fylla rad på rad,
rad på rad, med mening
 
för att den vackraste fågeln
i bröstet - ska få flyga fritt
 
Ikväll lyssnat på Ismael Ataria. En ung poet, lägg namnet på minnet.